Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
danden, då vi blott arbeta på att bli färdiga med
oss Sjelfva och våra närmaste omgifningar.
Komma så andra tider, då vi äro någorlunda färdiga
med detta och komma i ett tillstånd af frid
eller åtminstone af lugn. Det är denna tid som
den tänkande och goda menniskan tar i akt för
att uppmärksammare se sig omkring i
samfunds-lifvet, och se till huru hon bäst kan verka för
den stora vanlottade syskonkretsen der, och göra
den delaktig af det goda hon vunnit.
Vi ha längesedan sett Hedvigs och
Augustins inre rigtning åt detta håll. Tiden var nu
inne då de allt mera kunde sätta den i
verksamhet. Ett oväntadt arf förökade deras
förmögenhet, och de kunde nu bättre tillfredsställa sin
håg att hjelpa och lyckliggöra.
Blefvo de belönade härför? blefvo de ej
indragna i andras nöd öfver egen förmåga? måste
de ej derunder offra mycket af deras lugn,
trefnad, af deras tro på menniskor, deras hopp om
det godas framgång?–
Vi ha sett skriftställare prisa sällheten af
att ”leka försyn” för olyckliga likar, och
före-spegla deri idel lycka, lust och glädje. Men tro
dem icke, unga, varmhjertade menniska. Går du
ut i verlden med denna tro, så skall du finna
dig bedragen. Tro hellre hvad den redlige Clau^
dius säger att »den som ärligt går ut på att hjelpa
sina medmennjskor måste ofta underkasta sig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
