Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara en plågad menniska.» Tro det, och —• gå
ändå!
På denna väg har man vanligen tre
stationer. Först störtar man fram varm och blind,
som en ångmachin, drifven af hjertats
ungdoms-eld, och tror att allt skall gå, att alla menniskor
kunna hjelpas, ty alla, och isynnerhet alla fattiga
menniskor, äro i botten förträffliga; att allt ondt
kan öfvervinnas, genom det godas kraft, och att
man sjelf har kraft till allt godt.
På den andra är det annorlunda. Man tror
ej mera på allt detta, man har stött på
hårdheter, svagheter, dumheter, orimligheter,
ohjelplig-heter af många slag; man har tagit misste på
egen liksom på andras kraft, — man har gjort
svåra erfarenheter; och man har känt först
smärtsam förundran, sedan vrede, harm, kanske
bitterhet, slutligen trötthet. — Ja, på denna station
är ett vägmärke, som heter trötthetens (ett
sorgligt ord!) och många stadna der.
Men många äro ock de, som resa sig ånyo,
viga sitt mod, sitt tålamod vid ett som aldrig
tröttnar, och med ett: ”Gud med ossl” gå fram ånyo
att kämpa, att segra, att fullborda loppet.
Vi beundra, vi förguda verldseröfrarne
hjel-ten och snillet. Men det gifves något större,
något svårare än att eröfra verlden. Det är
att midt i verldens orenhet behålla sig ren, att
under den dagliga striden med fienden i eget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
