Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2:dra Punkien.
Onkel Urbanus kom nu allt oftare, än för
att låta Göthilda gissa sina charader, än för att
accompagoera hennes fortepiano-spelning med sin
flöjt, än för att läsa for henne någon afskrifl af de
långa bref som han skref till någon af Sveriges
utmärkta män — läsaren torde påminna sig att
onkel Urbanus hade den ovanliga lyckan att vara
bekant med dem alla, och att öfverensstämma
med dem alla i åsigter och tänkesätt, — om
hvilka bref dessa utmärkta män bade skrifvit
tillbaka och sagt: »du kan’ aldrig föreställa dig
hvad ett sådant bref» o. s. v. ja, läsaren vet
redan. Ibland kom han också blott för att mun*
tra henne med sina samtal; och för att litet draga
henne från sig sjelf och vissa melankoliska
grubblerier, som onkel Urbanus allt hade märkt, fann
han intet klokare medel än att söka draga
hennes uppmärksamhet på sig sjelf, sina förtjenster,
sina egenskaper, sin lycka; —en och annan liten
vink gafs om att han haft sina ”bonnes förtunes”,
haft den lyckan att behaga den och den och den,
ooh så kommo små skratt och handkyssningar,
och Ömma blickar och små närmningar, som så
mycket mer begynte att ’besvära Göthilda, som
hon såg sina syskon småle deråt, meningsfullt,
och morbror Herkules, begynna att rikta sina
stora, starka ögon åt det hållet, med det allra
försmädligaste löje i verlden. Hon hade ett stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
