Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gräl häröfver en dag med den gamle generalen,
i hvilket hon ömsom grät och ömsom skrattade,
men som icke hade nSgon annan verkan, än att
de förargliga blickarne, och minerna fingo en
förstärkning af låtsad hemlighetsfull het, såsom ville
han säga:
»Jag ser allt, men jag skall icke låtsa
der-om, det lofvar jag dig; — jag skall icke
genera... icke tala om» o. s. v.
»Jag önskar det blefve slut på den dumma
historien!» tänkte Göthilda, och hon begynte
fundera på det problem, som hvarje god ung flicka
i slika omständigheter är mån om att lösa,
nemligen: huruledes man skall aflägsna en älskare,
utan att såra eller aflägsna en vän.
»Och» — tänkte. Göthilda — »han har ändå
varit bra beskedlig emot mig, onkel Urbanus,
och han är bra beskedlig; och jag vill inte att
han också skall öfverge mig som alla andra!»
Och Göthilda suckade öfver sitt bistra Öde,,
tog derefter sitt parti i följd af en ingifvelse, som
hon fann särdeles lycklig, fick fatt i ett
gammalt liktal öfver salig fru Ulrika Eleonora
Myr-tenblad, och började studera det med stor ifver.
»Jag önskar det kom till ett slut, till att bli
afgjordt!» sade vid samma tid för sig sjelf
direktör Urbanus, och han betraktade sig derpå i
spegeln på den högra sidan och på den venstra,
smålog, nickade, sade till sig: »Ja, jaha!» gaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
