Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett par borsttag åt sin hatt, så att den lyste helt
glatt, som ägarens ansigte, och spatserade
der-efter af på ett morgonbesök till Göthilda
Dahlberg.
Göthilda stod just i fönstret och vattnade en
tynande myrten, hennes egen myrten, som alltid,
påstod hon, sett melankolisk och olycklig ut.
(Göthilda ansåg sig gifvet ha otur i lifvet)
»Nej, se myrten!» utropade onkel Urbanus i
det han inträdde, »en ung flicka som vattnar sitt
myrtenträd ... det är tecken till att hon snart
ämnar fläta sin brudkrona? Hva falles? hva
fal-les? he, he, he, hel hva falles?»
»Nu kommer det!» tänkte Göthilda, och hon
blef helt varm.
»Och», fortfor direktör Urbanus, »det faller
sig nu så mycket bättre som . .. hum, som jag
just nu har en liten proposition att göra. Jag
har — en liten cbarad för Göthilda att gissa i
dag på morgonstunden. Får jag lof ? ...»
»Ack! onkel, jag är så dum i dag på
morgonstunden, jag gissar och begriper ingenting.»
»icke en gång ordet. . . kärlek?»
»Det allra minst. Det ordet, den saken
förstår jag icke, och vill icke förstå, ty...»
»Men om jag får förklara den, min lilla
all-rasötaste... om jag får lära...»
»Ack onkel, jag är så oläraktig. Men säg
mig ändå litet huru onkel kände det för salig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
