Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gel, gaf mig blommor och frukter ur deras
trädgård. Men när jag kom till Stockholm blef jag
der bekant med ett däligt folk, — mannen hette
— Spets, och jag talade om för honom, att
Ollonbergs hade pengar, ty jag visste det...»
»Och du gjorde det i elak afsigt?» sade här
Augustin, hvars röst och blick ovillkorligt blefvo
stränga.
»Nej, Gud vet att jag icke gjorde det med
elak afsigt, utan endast af lättsinne, en dag, då
vi talade om dem af våra bekanta som hade
pengar. Men inte var mitt hjerta rätt rent heller*
det förstår jag nu. Ty när Spets en tid
deref-ter gaf mig en stor summa penningar att
gömma, och hvaraf jag skulle få en del, så rann
den tanken på mig, att dessa penningar kunde
vara Ollonbergs; men jag körde bort den
tanken, och frågade icke Spets hvarifrån de
pen-garne voro* Jag var då så elak, att jag icke
frågade éfter hvad andra menniskor kunde lida,
bara jag hade fullt opp. Men sen en tid, har
tanken på Ollonbergs och deras penningar ofta
kommit igen, och plågat mig. och hållit mig
vaken om nätterna, och riktigt gnafvit mitt hjerta,
som en elak mask. Och nu — i dag vid
bordet, — när jag hörde hvad som stod i brefvet,
då förstod ja$ allt ondt jag gjort, och blef — så
olycklig.
Och nu, nu ville jag be herrskapet om ett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
