Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med sådan lära kan man väl dö, raen man
sjnnker ej — andeligen.
De unga syskonen hade lutat sina hufvudea
tillsammans i tyst sorg öfver hvarandra, då Lo*
visas muntra röst ljöd i rummet.
»Se så, nu är det gjord t !» utropadehon (icke
mycket hårdt ändå, för den sofvande modrens
skull) »nu har han fått sitt paket igen, och det
med tillbörlig tack. Men så ond, och så
förargad han blef] Han kallade mig "våp”, och ’^fåp’\
och ”höna”, och Gud vet allt hvad; och sade,
att jag ieke förstod mitt eget bästa; och när jag
gick ut, så gjorde han åt mig en lång näsa. Men
åt det kunde jag bara skratta, för den sorti fick
den långa näsan, det var just han sjelf.
Ja, Eli, du skall en annan gång få veta huru
det hänger ihop med den saken.
Och nu har jag pengar åt dig, liten Karin,
pengar för örngotten; fast — Gu* nås! — icke
så mycket som vi hoppades, ty friherrinnan
prutade och sade, att hon fick för bättre pris sydt
på korrektionshuset. Det tror jag, det,
menni-skorna der få både husrum, och värme, och löda
för intet. Men vi!
»Och du bar inte fått något mera arbete åt
mig?» utropade K,arin, i det hon med
förskräckelse reste sig i sängen. »Friherrinnan hade ändå
lofvat 1...»
»Ja, men nu sade hon att hon skulle låta sy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
