Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem en tidig vårsol lockar ut ur kupan, och som
flyga ut, bländade, troende sig finna marken grön
och jorden full af blommor, men finna den i stället
täckt med snö; de flyga omkring en stund* sätta
sig trötta ned, domna, och–frysa till döds.
Och detta är äfven många unga menniskors
historia*
> Den hade kanske icke varit de unga
syskonens, som vi här se, om icke en menni&kas brott
bringat deras hus på fall. En annans glömska
hade förvärrat deras öde, och — för den fattiga
går det fort backa utföre, när det en gång
börjar gå så.
Familjen var nu se’dan en kort tid i
Stockholm, dit den flyttat i hopp om bättre
arbetsför-tjenst. Den var nu der, midt under den svåra
vintern 18 * * *. Missväxt hade varit i landet.
Lifsmedlen voro dyra. Alla menniskor drogo in,
sparde, knappade, undveko att behöfva arbetare.
De redlige fattige, som ville arbeta, och icke
tigga, hade det svårt. Kölden var sträng och
ihärdig. Rika faåfvor, rika almosor flöto från de
förmögnas förråder, till de fattigas boningar. (Ty
fattig på god vilja var aldrig svensken, och
kölden kan isa allt utom dess hjerta.) Men
Ollon-bergska familjen var i Stockholm främling’, och
okänd. Och alltjemt ljöd till barnen modrens
storsinta maning: »inte klaga, inte tigga, mina
barn!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
