Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Intet arbete! och mamma?,., och Eli?...»
tänkte Karin, i det hon modlös föll tillbaka på
bädden. Hittills hade hennes arbete nästan
ensamt uppehållit dem. Nu var hon utån. Fram-»
tiden mörknade allt mer. Hon tänke på modren,
på brödren, det blef likasom en tjock mist för
hennes ögon; en blytyngd lade sig öfver hennes
själ och hennes kropp.
»Det blir väl bättre med henne, när hon får
litet varmt kaife uti sig!» tänkte Lovisa, som då
och då kastade en orolig blick på den bleka
systern, och blåste på elden och malde och kokade.
»Se här, mitt lilla hjertegryn; drick och blif
munter!...» sade Lovisa, i det hon rödbrusig
och hjertlig stod med en rykande kopp framför
Karin, som låg med slutna ögon och bleka
läppar. »Hvad? Du vill inte ha! orkar inte! Inte
orka med kaffe!... Hvad i all verlden skall då
kunna lifva opp dig, mitt lilla hjerta?...»
»Litet hopp!» hviskade den unga flickan, och
ett par stora tårar rullade hastigt ner för
hen.-nes fina, hvita kinder.
»Litet hopp!» upprepade Lovisa, och ställde
kaffekoppen ifrån sig och knäppte ihop sina
händer, och såg upp åt himlen. De orden likasom
vredo om hjertat i henne, så ondt gjorde de. Och
hon frågade: »huru skall jag skaffa henne litet
hopp?» Hon kunde ej se himlen för isen på
ru-torna; och äfven den modiga, glada Lovisa kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
