Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig tröstlös ett ögonblick, och tänkte: »Det finues
intet hopp! men se! isen smälter! se, en stor
droppa rinner ner pä fönstret . . . Isen gräter
ja öfver oss! Och Gud som låter isen smälta,
han kan äfven uppväcka menniskor att förbarma
sig!...»
Och litet hoppfull åter, tog Lovisa igen
kaffekoppen och bar den till modrens säng.
»Kaffe, mamma!» ropade hon — varmt, godt
kaffe! mamma säger då icke nej till kaffetåren,
det vet jagl’ Hvad? inte mamma heller? men hvad
är det?... mamma ligger med ögonen vidöppna
och andas så underligt!... Herre Gud!...
Karin !...»
Vid Lovisas förskräckta utrop var Karin som
en blixt vid hennes sida. Det syntet tydligt, —
modren arbetade med döden.
Nu var all domning och modlöshet borta
från Karin. De närmaste grannarne i förstugan,
madam Larson, och madam Edelman, och
vakt-mästar Furubom, och Furubomskan, de kommo
alla i rörelse, för att skaffa ättika, slagvatten,
fattigläkaren m. m., och fulla af nyfikenhet, och
hjelpsamhet, såsom vanligt är vid sådana
tillfällen, stodo de snart allesammans inne i den
dö-endes rum och gapade på denna, och tass)ade
emellan sig.
»Mitt råd är,» sade vaktmästar Furubom,
som var en vigtig man, »mitt råd är, att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
