Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afsvimmad ned från sin sto). Sedan var det förbi
med henne. Kraftérna voro alldeles horta.
Men hon förblef lugn på sin bädd.
»Jag skail nu döl» tänkte hon, »och ju förr
det btlr, ju bättre. När jag är borta, skall
Lovisa, skall Eli bättre bärga sig, och emedlertid
skall jag ej förtära hvad de behöfva. Jag
behöfver snart intet nu mera. Jag skall gå till min
mor.»
Och af den föda, som syskonen räckte
henne, tog hon det minsta möjliga, under
förevändning att hon ej förmådde mer, och snart kunde
hon ej heller mer fördraga den, som man kunde
skaffa henne. Hon förblef stilla och tälig. Men
dageligen växte ögonen större i hufvudet, och
ringarne omkring dem blefvo djupare, och
mörkare. En fin skarp rodnad — grafblomman! —
lyste ibland på kinderna. Men hon klagade aldrig.
Unga brodern såg systern tyna bort och kunde
ej hjelpa henne. Af all smärta på jorden, är
ingen svårare att bära, än den, att se en älskad
varelse oförtjent lida, och långsamt dö.
Bitterhet tro menniskor är en stor olycka; bitterhet
mot Gud den största som kan träffa menniskan.
Unga brodern såg på systern och hans ögon
blefvo vilda. De blefvo jemt hvad de voro den
morgon, som Karin först såg dem så, och blef
rädd. En dyster eld brann i hans själs djup och
födde mörka, svarta tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
