Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han dä såg djupare in i den älskade systerns
an-sigte och upptäckte dödens framsteg i detta, då
grep en roffågel med hvassa klor om hans hjerta.
Och han gick opp och sprang ut på gator, och
gränder, med hat till ljuset, och till
menni-skorna, som gingo eller åkte granna, skrattande,
pratande, liknöjda om honom der han gick med
blödande hjerta och vacklande knän. Och for
hvar dag fattade han djupare hat för’ sina bättre
lottade likar.
Ack! unge man, hata dem ej! Beklaga dem
snarare, att de äro så blinda och kunna ej se in
i hjertat; att de ha svårt att skilja emellan den
värdige, eller den ovärdige, och så ofta blifvit
bedragne.
Tro mig! Det finnes mången, nej många,
bland dessa, som du tror så likgiltiga, så
tanklösa, som skulle dela med dig sin sista skärf, om
de såge hur det står till hos dig; ja, som skulle
beröfva sig det nödvändiga, och dertill hoppa högt
af fröjd, och tacka Gud med glädjetårar för dét
de fått lindra en stor, verklig nöd, för verkligen
goda och renhjertade medmenniskor.
Men de veta ej... kunna ej se... det är
felet. Det och deras, som borttaga tron på
men-niskodygd.
En afton, efter ett af dessa vilda ströftåg,
kom Eli hem. Stackars gosse! Han hade tänkt:
»om jag kunde skaffa henne litet vin, kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
