Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde hon förtära det och — — komma sig!»
Och för första gången hade han räckt ut handen
och tiggt. Men man hade svarat honom: »ni
är ju unga menniskan! skäms ni inte? gå och
skafla er arbete!» Eli drog tillbaka den uträckta
handen och knöt den hårdt mot sitt bröst. Hela
vintern hade han sökt att få arbete — han var
målarelärling — men hade ej kunnat få det.
Han skyndade hem. När han kom in i
systerns rum, hörde han ett sakta jemrande. Han
sprang till hennes säng. Karin hade kommit
närmare döden. Hela hennes kropp ryckte under
en häftig nerfskakning.
Han var utom sig.
»Skall du dö ifrån mig?» ropade han
för-tviflad.
»Jag skall gå hem... till min mor!» svarade
hon. »Snart är allt öfver. Eli! tänd ljusbiten
som vi ha qvar, och läs för mig ur boken!....
vill du?...»
»Nej!» svarade han med en röst, som lät
hemsk i den stackars flickans öron.
»Nej!» fortfor han häftigare, »nej, jag vill icke
läsa i boken; — jag tror icke hvad der står. Det
finnes ingen Gud, ingen god Gud, som förbarmar
sig öfver sina barn som en fader. Om han
funnes, så skulle vi ej lida så, — du skulle ej dö
af brist! nej! det finnes ingen Gud.»
»O Eli! Eli! säg icke så, tänk på de många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
