Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»O dö icke! o lef, lef blott en liten, liten
stund ännu! Lef blott ännu en stund!» bad Eli,
utom sig, och kysste systerns kalla händer, och
kinder. »Dö inte I...»
Hon dog icke. Hon lefde då främlingen
återkom. Med honom var ett fruntimmer, ej ungt,
ej gammalt, ej vackert, men som såg ut som den
lifslefvande barmhertigheten.
De hade med sig en korg med vin och
mat-varor.
När Augustin förde till Karins läppar vinet
blandadt med något vatten, tog hon emot det. Så
äfven ett sockerbröd doppadt i vinet.
»Hon äter! hon dricker! hon skall då
lefva!» utropade Eli, och dansade i rummet, och
kysste Hedvigs och Augustins kläder, och var
såsom tokig i glädje.
När han blef. litet lugnare, lade Augustin
sin hand på hans axel och sade mildt:
»Kom ihåg detta, kom ihåg att aldrig
knota! Aldrig misströsta!»
Gossen kunde ej svara. Gråtande böjde han
sig Öfver Augustins hand.
Augustin uppreste den ångerfulle och slöt
honom till sitt bröst. Han fattade karlek för
ynglingen.
Men utanför dörren stod Hanna, och
darrade, och grät, ty hon vågade sig icke in i
rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
