Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var ändä hon, som varit medlet att föra
räddningen dit. Denna eftermiddag, stadd på en
af sina vanliga efterforskningar, bade hon mött
Eli och tyckt sig igenkänna honom. Men han
gick hastigt förbi henne. Hon sprang efter
honom , fattade hans arm, såg upp i hans ansigte,
i det hon sade:
»För Guds skull, säg mig — ert namn...»
Hennes förvirrade blick gjorde att ynglingen
trodde henne vara tokig; han ryckte sig ifrån
henne utan att svara. Men hon följde honom
från gata till gata, från gränd till gränd, ända till
huset der han bodde, och der han gick in. Hon
hastade in efter honom, och fick snart af
madam Larson och madam Edelman veta. allt hvad
hon ville. Hon hade funnit dem, som hon så
länge sökt, och hastade nu hem till sitt
husbondfolk, men med den dödliga ångesten i hjertat, att
ändå kanske ha kommit för sent.
Hvad som följde, vet redan våra läsare. Och
säkert kunna de lättare föreställa sig, än vi
be-skrifva, huru gladt elden denna afton lyste i det
fattiga hemmet, lyste på anleten, der hoppet åter
lyste i de skönaste strålar, huru Lovisa rustade
med matvarorna, huru hon skrattade, huru hon
grät, huru hon pratade, och sade de mest
besatta och rörande galenskaper, så att hon sjelf
inåste både skratta och gråta öfver dem.
Och madam Larson, och madam Edelman,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
