Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och vaktaaästar Furubom och Furubomskao, hvad
de tittade, och hvad de lyssnade, och hvad de voro
vetande och visa och vigtiga, den ena öfver deé
andra. Men mest Furubomskan, ty hon sade bart?
»ja ja! Jag säger ingenting mer jag.» Men det
öppna, grå ögat såg ut som en afgrund af
vetande och vishet. Och madam Larsons tungä,
den löpte visst tolf mil af och an, i sina uträk*
ningar och spådomar denna afton.
Hvad Augustin var glad denna afton, och
hvad han var rolig, och älskvärd och hygglig på
allt vis, i sin glädje öfver att ha funnit Ifvars
familj, hvilket han kallade "en skänk af vår Herre”,
”en lyckträff’ en riktig ”bonne fortune”.
Ja, om du hade sett honom, kära läsarinna,
så hade du bestämdt blifvit kär i honom, och
derföre är det så godt, att du icke får se honom —
utom genom min svaga kikare.
Hedvig njöt af Augustins förtjusning, men —
suckade litet straxt efter. Hon visste hur ofta
broderns glada förhoppningar blifvit bedragna.
Och just denna dag hade hon haft några dels
löjliga dels sorgliga erfarenheter af huru, för en del
menniskor, välvilja och välgerningar endast tjena
till att framkalla nya och orimliga anspråk. Hon
omtalade ett par deraf för Augustin.
Augustin log — han var för lycklig i afton
att förarga sig — och sade:
»Ja, sådana kunna de vara, och det är illa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
