Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lifvet himmel eller helvete. Det kan ej, det bor
ej yara annorlunda.
De tysta suckarnes dag är icke förbi; skall
icke g& förbi utan med verldens sista dag. Men
frågar du hvar de dragas mest tunga, så torde
svaret bli: i de mest afskiljda, mest inom sig
slutna hemmen.
Heliga, kära, älskade enslighet! skall jag
anklaga dig? Nej! ty jag tror att det är långt flera
som du befriar än som du fäller; och mer ’väl-1
görande än ditt sällskap var mig änna ej någon
väns på jorden. Men ett synes mig visst. Och
det är, att ingen menniska bör våga att lefva i
djup ensamhet med en annan menniska, såvida
några djupa skiljaktigheter dem emellan ligga i
grunden af deras väsen eller tänkesätt. De skola
då icke fela att träda förstörande fram.
Ekarne var ett skönt gods. Uno och Engel
flyttade dit som ett älskande, lyckligt par. OcH
de voro lyckliga der. Stunder af outsäglig
säll-het och skönhet blommade der upp för dessa
älskvärda, och älskande makar. Men — något
felades ändå. Det fanns för dessa makars full*
komliga förening ett hinder, som, först dunkelt
kändt, och öfverskyldt af kärlekens blommor,
småningom kom mera och mera fram, och syntes
allt oftare, allt bestämdare. Det var det svalg,
som förr en gång hotat att skilja dem åt. Men
ännu, isom då, vände de sina hufvuden bort der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
