Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berget, och lät dem spritta ut i sjöo. Engel
fortfor:
»Häromdagen, dä jag var i kyrkan, sig jag
hustrurna med sina männer tillsammans gå fram
till altaret. Jag tyckte att de voro så lyckliga,
Uno!... Det såg så vackert ut...»
Med mild, men allvarsam röst sade Uno:
»Ville du ha mig att handla för skens skull,
utan inre öfvertygelse?»
»Nej, ack nejl men... jag blott sörjer, Uno,
att det är så, att vi, i många saker äro —
skilj-da. Det kostar på mig. Jag kan ej hjelpa det.»
Det blef en stund af djup tystnad.
När Engel åter såg upp, såg hon Unos
blickar fastade på henne med ett uttryck af
outsäglig ömhet. Ändteligen sade han:
»Slut dig till dina syskon, i de öfvertygelser
och bruk, som du älskar gemensamt med dem.
Och sedan — —* kom igen till mig, och var
lycklig med den, som öfver allt annat i verlden
önskar att se dig lycklig... Kom, min söta
flicka 1 — Låt icke de mjeltsjuka grubblerier, som
unga fruar så ofta och så onödigtvis ha, förmörka
min Engels klara blick och panna. Se dig
omkring i det här stora templet, der tusen
stämmor tala om lif och sällhet;... andas den flägt,
som uppfyller allt med pånyfödelsens kraft; hör
du hur det stimmar, i qkog, i sjö, och luft; hur
allt andas, vaknar, rör sig för att älska, lefva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
