Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
njuta! Bär icke du sjelf, älskade, under ditt hjerta
löftet om en ny vår för vårt hem, för vår lycka?
O! så låt din ande, ditt lif blifva ett med det
stora, derutomkring dig. Glöm stundens små
bekymmer, och försänk dig i detta, allt lifvande,
närande, förnyande!...»
Ett svagt rop, och ett plaskande i sjön vid
deras fötter afbröt här Unos hänryckta tal.
Engel sprang upp. »Gossen!» utropade hon,
och såg sig vildt omkring. Barnet var
försvunnit. Engel sprang fram till ledstången som följde
vägen på klippan utmed sjön. Uno ville
återhålla henne, men hon slet sig ur hans armar,
och i ett nu hade bon kastat sig öfver stängslet
och ner i vattnet, ur hvilket hon säg sitt barn
sträcka upp de små hjelplösa händerna. Det var
ett ögonblicks verk.
Gossen hade velat se hvart de stenar, söm
fadern lät hoppa ut i sjön, togo vägen, och hade
krupit xmder stängslet, för att bättre komma åt,
och här stupat utföre.den lodräta klippväggen.
Han var i begrepp att sjunka då han nåddes, af
moderns arm.
Nu var det afton. Hedvig och Augustin voro
på Ekarne. Mycket olika var denna afton
dagens morgon. Engel hade väl räddat sitt
sjunkande barn, och Uno hade lyckats att rycka både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
