Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom. Han syntes blott pl&gad och besvärad.
Småningom lemnade man honom, öfvergaf
honom som en obotlig.
Men Hedvig och Augustio lemnade honom
icke. Väl hade läkarne yttrat att föga
sannolikhet fanns för hans räddning, att den enda
förändring i hans tillstånd, som var att vänta, var
öfvergängen frän detta tysta svårmod till vild
galenskap.
Men syskonen behöllo hoppet, behöllo tron,
att det skulle bli annorlunda med deras fiskade
Uno, och fortforo att flera gänger i veckan
besöka honom, eller, dä han ej ville se dem,
Ber-tha, som uppmärksamt vakade öfver fadern och
barnet, barnet, som under hennes vård
uppblomstrade så skönt, så gladt och friskt, som om
ingen sorg med svarta vingar hade rufvat vid
dess vagga. Bertha gaf syskonen noga
underrättelse om allt som rörde Uno. Hvarje minsta
förändring i hans tillstånd ville de söka begagna.
Men ackl Dag ifrån dag förblef detta det
samma; endast att hans sömnlöshet tycktes tilltaga,
och när Bertha ibland lyssnade vid hans dörr,
hörde hon häftiga, ojemna steg, och en knakning
såsom af i förtviflan vridna händer.
General Herkules sade brummande:
»Jag förstår inte detta unga slägte, dessa
nutidens menniskor. Men allt detta kommer af de der
moderna theorierna!... I gamla dagar, när man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
