Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för all tröst, all ömhet, allt hopp. Ibland
tillslöt han ögonen under lfinga stunder. -Och då
han ftter öppnade dem, låg i dem ett uttryek af
så djupt, så gränslöst lidande., att Hedvig måste
vända bort sina, och gråta.
En dag bar man till honom en bukett sköna
blommor ur hans orangeri. I första ögonblicket
grep han efter dem med en slags glädje, men
straxt derpå kastade han dem häftigt ifrån sig,
och sprang med ett rop af vild smärta att
innesluta sig i sina rum. Dessa viUe han sedan ej
mera lemna. Hans sorg blef allt mera
menni-skoskygg. Han gick aldrig ut, lät skägg, och
naglar växa, och såg snart förfärlig ut.
Så förgick den ena veckan efter den andra.
En gammal redlig tjenare var den enda
menniska han tålde nära sig, och i hans vård
anbefall te syskonen den olyckliga svågern.
Unos ogifta syster Bertha, en till kroppen
svag, men till själen stark q vinna, som hittills
lefvat hos sin gifta syster, kallades nu att bli
mor åt Unos barn, och att vaka öfver detta i
hans närhet, och der afbida stunden då
faders-känslan skulle vakna, och möjligen kunna
återföra honom till lifvet och samhället.
Vänner, läkare, prester försökte till en tid,
hvad vänskap, hvad vetenskap, hvad förnuft oeh
fromhet kunde verka till mildrande af Unos-sorg.
Men han tycktes icke höra hvad man sad& ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
