Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snart blef Uno äfven till sin yttre menniska
densamma, som han var före sin olycka. Ma»
de som voro honom närmare kunde märka att
nägon stor inre förändring föregätt.
Hvad som vållat denna, nämnde han aldrig.
Han undvek äfven med Augustin och Hedvig att
tala derom, och tycktes vilja ha denna
hemlighet för sig allena, som en dyrbar skatt, som ej
fick blottas för dagens ljus. Men om han
häruti förblef sluten för dem, visade han sig så
mycket öppnare, så mycket hjertligare, och
tillgängligare i allt annat. Han talade gerna med
dem om Engel, och alltid då som om en
lefvande och lycksalig varelse, som han en gång
skulle återse. Han talade gerna med dem i flera
ämnen, som förut varit aflägsnade från deras
samtal. Hans sköna barn blef hans käraste glädje.
Till sina underhafvade egnade han en allt
mer faderlig omsorg. Men denna vände sig ej
mera, som förr, uteslutande till befordrande af
deras materiella välständ. Han blef mån om
deras själs odling. Bland anstalter till
befordrande af denna, inrättade han på sin gård, ett
lånbibliothek, till hvilket han förskaffade goda,
nyttiga, samt ädelt roande böcker och skrifter.
Den lilla d:r Lund, som vi redan känna,
blef nu en stadig gäst på Ekarne, och med
honom läste och studerade Uno dageligen. Denne
lärde, och älskvärde man|, hörde till de pre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
