Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den der nnga hvitklädda Hickan, som ligger på
knä framför syster Hedvig, medan denna sätter
en skön, lefvande ros, med dess gröna löf in i
hennes rika, ljusa hårfläta, — som ser så
innerligt söt ut, der hon ser upp på den moderliga
vännen, och rodnar och ler, medan denna i
moderlig förnöjelse — man kunde nästan säga
stolt-bet — ser ner på henne? Känner ni igen henne?
Jag tror knappt. Det är svårt att känna
igen den bleka, halft brutna varelse, som for tre
år sedan kom i Dalbergska huset, i denna ,
blomstrande och friska unga flicka, som vi här se.
Men jag försäkrar er, att det är en och
samma. Och rosenbusken, som då flyttade dit med
henne, den står nu der framför henne också.
Det är ifrån den, som rosen är bruten, som nu
lyser så vackert i hennes hår. Och busken står
ändå full med knoppar.
Om ni icke vilja tro mig att det är samma
flicka, så måste ni tro det på de varma ögon,
som då och då blicka in i rummet, för att se
på den unga, och som stå fulla af tårar — svårt
att säga om af skratt, eller gråt, och troligen af
båda delarna, ty de ögonen äro Lovisas,
husrå-dinnans, (ty hon har stigit i rang) som är
sysselsatt i salen att råga ett bord med allahanda
goda ting och som emellanåt tar sig en
ögonfägnad med att titta in i dörren till förmaket,
och ler och nickar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
