Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liten Karin — ty det- ar sannerligen hon —
vet hvem som kommer, hvem hon snart skall
räka, och derföre rodnar och ler hon, medan
hjertat slår oroligt. Det stackars bjertat! Alltid
skall det lägga sig i spelet nät unga flickor äro
der; och alltid skall det slita ondt!...
Flickan och rosen utgjorde emedlertid en
allrakäraste täck bild tillsamitians. Och när
Hedvig betraktar den, måste hon le, och le återigen,
då hon tänker hur öfverraskad en viss person
skall bli, och sedan le tredje omgången, och det
öfver sig sjelf och de tankar — romantiska
tankar, vi erkänna det — som titta upp och sola
sig i solskenet af hennes själ. Men hon säger
ingenting, icke en knytt. Och den unga flickan
hon är tyst också. Men hon kysser de goda
händer, som ha flätat in rosen i hennes hår, och
tåras och ler. Det är ett tigande samtal. Men
det blir annat af! Buller, trampningar, spring i
trappor, i dörrar, rop af välkomning, namn
ropade om hvarandra, omfamningar, kyssar,
glädjetårar, glädjebetygelser, lekande, smekande, tokiga;
— Ifvar och Gerda, de fjerran från komna, de
länge frånvarande, äro åter på deras fädernejord,
i deras syskonhem.
Och Bror är också der.
»Hemma! hemma!» Hur det låter, hur det
känns för dem som varit länge borta, långt borta.
Mycket är att fråga, mycket att säga, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
