Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGURD OCH GERDA.
Gerda hade icke märkt det; hon hade icke märkt
att dä hon landsteg på fosterjorden, hälsad och
omgifven af slägtingar och vänner, höll en
hyrvagn helt nära den festliga gruppen, och i dess
fönster syntes ett gulblekt ansigte, till hälften
fördoldt i den vida kappkragen, men hvars dystert
lågande ögon fastades på henne, den blomstrande»
strälande flickan, med ett uttryck som hade
lä-tit dessa strålar slockna, om hon förnummit det.
Men hon var upptagen af kärlek och glädje; och
den gestalt, som såg så mörkt på henne, ville
ej heller bli sedd. Det var synbart.
Det var densamma som dagen efter detta
uppträde satt i ett dystert rum, i en mörk gränd,
i Stockholm, ensam. Han hade icke sofvit om
natten; han hade ömsom legat, ömsom gått uppe
plågad af själs- och kroppsqval. Man kunde se
det på hans trötta, grämda ansigte. Insvept i sin
nattrock satt han nu försjunken i en länstol, med
hufvudet nedböjdt Öfver armen, hvilken liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
