Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vissnad hängde i en svart bindel öfver hans bröst.
För hans blickar framstod gårdagens tafla. Han
sfg äter den sköna, kraftfulla unga qvinnan, (som
han kallade sin, en gång,) blommande af lycka,
af medveten kraft och godhet. Han följde henne
in bland kretsen af de sina, såg dessa strålande
blickar, hörde dessa jublande röster, såg dessa
älskande varelser skapa för hvarandra en verld af
godhet och glädje. Och han såg omkring sig. Allt
tomt, dödt, glädjelöst! Förföljd af ödet, misskänd
af menniskor, förskjuten af vänner, ensam satt
han der. Men det hade kunnat vara annorlunda;
mycket hade kunnat vara annorlunda, det kände
han, det visste han med sig, och detta var det
qvalfullaste. Men — »Det är mitt eget fel!»
sade han strängt till sig sjelf, och tillät ingen
klagan att uppkomma, utan härdade sig mot sitt
Öde.
Och som han så satt, kom en slummer
öfver honom, och i slummern en dröm.
Han drömde, att han befann sig på en
valplats, kämpande. Han stod ensam mot
öfver-lägsna fiender; han kände sig sårad, men
kämpade allt ännu oöfvervunnen.
Då hörde han en susning genom luften, och
han såg komma på sin vingade häst
dödsjungfrun, Valkyrian, hon som utkorar kämparne åt
Odin, såg henne med det i vinden under hjelmen
fladdrande håret, blek, men skön, med stadigt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
