Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den kring hans själ, och det tillfrusna, bittra löste
sig i vemodig glädje. Och när den nya känsla,
som genombäfvade hans hjerta, äfven meddelade
sig till hans kropp, när han kände sin arm
under Gerdas händer spritta, kände blodet
strömma genom de domnade ådrorna, och när han såg
henne framför sig knäböjd, så ödmjuk och så
mäktig, på en gång, då utbrast han:
»Underbara flicka!... du ger mig lif på nytt!»
Och det blef så. Ja! Under förneka re, ja!
det skedde så. Och hvad kärlekens gymnastik
begynt, det fullföljde den Lingska (numera
Bran-tingska) tills verket var fullkomnadt, den lama
armen fri och frisk.
Men större var underverket som skedde i
det inre lifvet. Det begvnte äfven med denna
stund, men fullföljdes under de dagar, veckor,
månader, som Sigurd ännu var lidande, och
under hvilka Gerda var hans dagliga sällskap, hans
föreläsarinna, hans sekreterare, och framför allt
hans deltagande, hjertliga väninna.
Och den qvinna, som förr så trotsigt hade
upprest sig mot Sigurds befallningar, som aldrig
kunde bringas till lydnad för hans fordringar, hon
var nu uppmärksam på hans minsta önskan, hon
sökte läsa i hans blickar dem, som munnen
nekade sig att yttra.
Men sannt är att Sigurd nu var en helt
annan man än förr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
