Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Din mor!» Vid detta for sonen heliga namn
blef han öfvermannad. Han blef som ett barn
till mods. Han lät Gerda göra som hon ville.
Och i den klara, kärleksfulla bestämdhet, som
nu inspirerade hennes väsen, var hon i Sjelfva
verket oemotståndlig.
Hon löste den svarta bindeln. Hon aftog
morgonrocken.
Den lama armen föll liksom död i hennes
sköte.
Men hon tog den emellan sina händer, tryckte
mot den sin brinnande kind, vätte den med tårar,
strök den med sina sköna, lifsvarma händer, så
att viljan, känslan, som eldade hjertat strömmade
ut till fingrarnas spetsar och genom dem till den
döda lemmen. Hon andades öfver den, oq£ —
kysste den.
Och den — kände det. Dess pulsar rörde
sig. En känsla af lif strömmade genom ådrorna.
Gamle Ling! Om du hade sett, att här
kärlekens starka vilja på fem minuter
åstadkom hvad din gymnastik på fem månader icke
mäktat åstadkomma, då ... . ja, då hade du
sagt:
»Kärlekens gymnastik är den yppersta på
jorden. Men — derefter kommer mm.»
Sigurd hade ämnat vara stolt och sluten
mot Gerda. Men vid anblicken, vid känslan af
denna ömhet, detta kärlekslif, sprungo alla ban-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
