Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
länder, tankar Öfver menniskan, liden, lifvet, det
inre det yttre, då öppnade hjertat och hjernan
sina kamrar, gåfvo och undfingo nya ljus. Dropps
föll till droppa, eld tände eld.
Och hemmets husgudar vårdade och vaktade
den, medan alla verldens vindar blåste på lågorna.
Älskade läsare! Den vind som smeker din
panna, eller som susar vid ditt fönster, den är
ju barn af samma stora vind, som kringbrusar
jordklotet, som far öfver alla jordens iänder. Da
hör i dess röst, eu röst ur universum.
Så är det ock med andans vind; och mer
än någonsin i våra dagar, då ångan gjort förbund
med andan, och löst dess bundna vingar, till en
allt friare flygt genom verlden. Och hör du det
ej, hur den talar från kust till kust, från land till
land, från stad till stad? hör du ej känsla
väckas af känsla, tanke svara på tanke, ton dallra
vid ton, och de små öarna gifva genljud af de
stora veldsdelarnes accorder? Hör du ej sfererna
brusa i allt renare harmonier, allt innerligare
melodier, allt starkare, högre? Hör du det ej,
då beklagar jag dig. Ty ditt öra är ej rent, och
du umbär en stor njutning.
Men gör du det och helt visst, du gör
det, — då måste du äfven höra, i denna tid, eu
viss melodi, en viss sång, som genomgår all
annan, och i hvilken folken, de fjerran skiljda
folken, harmoniskt sjunga tillsammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
