Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är sången om förening, om förbrödring
på jorden, om ett stort syskonlif, i hvilket alla
menniskor erkänna hvarandra, säsom barn af
samma fader, födda att med hvarandra dela
samma arf af godt och glädje.
Ja, i detta stora erkännande kommer man
öfverens. Det vållar christendomens ande.
Och föreningar bilda sig, små och stora, för
att i lifret utföra hyad anden vill. Svaga
menniskor gifva hvarandra handen» De bli starkare
deraf. Och den elektriska strömmen af Guds
kätleks kraft genomtränger hastigare alla.
;Det var en gnista af denna eld, det var en
vind af >den vind som vi nyss omtalat, som en
dag ivörde vid medlemmarne i vår syskonkrets t
och ’förenade dem i en vilja och till ett värf.
• Det var en afton. Ifvar och Gerda hade
just omtalat sitt besök i den namnkunniga
Amerikanska fabriksanstalten Lovell, och alla hade
lyssnat med det varmaste, gladaste interesse, då
Augustin på en gång sprang upp och utropade:
»Hören 1 mina vänner! Vi stå här många
och fråga: hvad skola vi göra? hvad skola vi
företaga? hvarföre förena yi oss icke om att
bilda — ett svenskt Lovell? — ett samfund pä
svensk grund, med svenska seder, i hvilket vi
skola söka lyfta arbetarena till möjligaste förädling,
frihet och lycka! och hvar och en af oss, skall
gifva sitt pund till det gemensammas väl...
Syskonlif II. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
