Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var ordet, det var tanken, det var den
dunkelt anade föreningspunkten, som man hade
sökt. Det kände på en gång alla i syskonkretsen,
och som bäckar brusa vid vårens lösen, och skynda
fram för att bära sina vatten till floden, så
skyndade syskonen, vännerna glada, med sitt
samtycke, sina gåfvor, och krafter till det nya verket.
Ny, var ej denna riktning för de flesta af
syskonen. Vi ha längesedan sett hos Hedvig,
hos Augustin, hos Ifvar och Gerda, hos Uno,
och hos hvar och en af dessa på sitt vis den
kärleksfulla riktning, som förer menniskan ut
ur sitt jag och sin enskilta krets, för att till
det allmänna sprida det goda, den glädje hon
vunnit.
De voro alla på detta vis barn af det bästa
i deras tid. Augustins företag hade blott för de
goda viljorna öppnat en väg att göra sig
gällande, visat en centralpunkt, ett bestämdt mål, kring
hvilket de kunde sluta sig.
I enthusiasmens ljus växte nu detta, och
blef allt mer skönt och betydande.
Fosterländska och christliga känslor alstrade stora tankar,
skona anordningar.
Ifvar svärmade ånyo, men nu i ljuset af en
klarnad tanke, för det Utopien, som var hans
skönaste ungdomsdröm. Gerda sjöng högt i glädjen
öfver att hon skulle införa sången i folklifvet; —
hon delade redan arbetarne i chörer — gossarnas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
