Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT MÖRKT MOLN.
Hedvig hade vaknat några nätter, vid ett doft
buller, som hon tyckte sig höra i huset, och med
en för henne sjelf oförklarlig oro, låg hon och
lyssnade till Ijtaden af en gåendes steg, som hon
tyckte sig förnimma, än på närmare, än fjärmare
håll, men alltid sakta, och nästan alltid jemna,
ja, så att hon ofta trodde, att det icke var
men-niskosteg, utan slag af en hammare, som
arbetade i natten. Men hennes hjerta tvingades
ovillkorligt att klappa hårdare vid dess ljud, och
oroliga tankar kommo vid dem äfven i rörelse.
Hedvig tänkte då på Augustin, och att han
sedan en tid icke var sig riktigt lik. Han var
icke mindre god, mindre hjertlig och vänlig, men
han var mindre glad, och mera förströdd. Ofta
försjönk han i tankar, som icke syntes ljusa,
och då han märkte att Hedvigs blick frågande
hvilade på honom, antog han en hastig liflighet,
som icke var fullt naturlig. Äfven hade han
undvikit sedan några dagar att vara ensam om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
