Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slutligen icke bli det alls. Men — skulle det
bli annorlunda, skulle det vara Guds vilja att —
skilja oss åt på en liten tid, så — lofva mig,
min Hedvig, att hjelpa mig att bära det, att med
ditt himmelska sinne stödja, upplyfta din alltför
jordiska broder! vi veta dock ju, Hedvig, att vi
alltid ha hvarandra, alltid förbli förenade. Det
är en gudomlig glädje oeh visshet, som ingenting
kan borttaga. Och jag vet det Hedvig, att blott
jag får se dig modigt och gladt gå emot hvad
som skall komma, så skall jag äfven möta det
frimodigt.»
Så talade den ädle, gode, och Hedvig, hon
grät mycket, och smärtsamt, men, den beundran,
och kärlek, som brödren i denna stund lät henne
känna, var henne så ljuf, så stärkande, att
hennes hjerta fick kraft att lyfta sig öfver olyckan.
Hon ville förtjena hans förtroende, ville bli för
honom hvad han ville. Hon torkade sina tårar,
kysste honom och. sade:
»Jag skall försöka!»
»Tack!» sade han, med en glad blick, och
kysste hennes hand. »Om du visste hvad detta
är mig godt och styrkande. Ah! Jag känner mig
helt lätt och glad åter. Jag känner det — du
blef mig gifven ”till ena hjelp” i lifvet. Gud
välsigne dig!. .. Och nu bort med nedslagenhet,
och dystra tankar; nu friskt till lifvet igen, och
våra framtidsplaner! Nu skall jag rätt ifrigt ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
