Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lagertha Knutson hade sedan en tid —
sedan Augustins sjukdom — oftare än vanligt
besökt det Dalbergska hemmet. Emellan henne,
Augustin och Hedvig, hade längesedan uppstått
ett vackert och bjertligt vänskaps-förhållande,
grundadt i ömsesidig aktning och beundran.
Och det kostade pft syskonen att Lagertha inom
kort måste lemna dem, i följd af bref som
återkallade henne till sitt fädernesland, till sin
familj.
En dag kom hon, och en ovanlig
nedslagenhet syntes i det vanligen så bestämda och klara,
äfven stolta väsendet. Augustin, som mottog
henne ensam, märkte det snart, och sade halft
skämtande, i det han tog hennes hand:
»Hur är det med fröken Island? så töcknig
och dyster? Hvar är den klara midnattssolen?»
»Den hiar gått ned!» svarade Lagertha, i det
hon försökte att le. »Det... det kostar på mig
att jag måste lemna er och Sverige, utan att ha
gjort er nigon glädje. Mitt stora verk blir
ofull-bordadt, — det känner jag. — Sedan en tid blir
jag allt mera domnad, oförmögen att arbeta
såsom jag ville det. Jag kommer ej att kunna
fullborda min sista norna-gestalt, ”Skuld”.
»Fulländningens norna!» utropade Augustin
»Åh! det vore skada! Den sköna
norna-gruppen!... Jlag hade så glädit mig åt att få se den
färdig. Åh jo, Lagertha! den måste blifva det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
