Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hon såg att hennes verk var godt, och
hennes själ jublade deröfver.
»Det skall bli hans! mitt verk skall pryda
hans verk!» tänkte hon med ödmjuk-stolt glädje.
»Och sedan — antingen han lefver eller dör —
skall jag på en tid besöka min födelse-ö, min
vagga, se hafvet det starka, stora, se norrskenet
bilda sin krona i natten, och höra .Svanornas
sång, och blifva stark åter! Men... var väl...
är väl denna känsla, som höjde min kraft.. .
svaghet?»......
Det är icke svårt för de ensamma, starka
själarne att befria sig ur sorgens band. Den
uppgift, det arbete de fullborda i lifvet, är hvad
som löser och upplyftar dem. Annorlunda är
det med systersjälarne på jorden, hvars lif är
att älska, deltaga, lida, fördraga, som lefva mera
i andra än i eller för sig Sjelfva.
Det var annorlunda för Hedvig, än för
Lagertha.
Hedvig hade länge skjutit ifrån sig tanken
på Augustins fara, tanken på den stund, som
skulle afgöra hans och hennes öde; hon hade
sökt aflägsna den så, som man i sömnen söker
värja sig ifrån ett framträngande ohyggligt spöke.
Hon ville icke tro, att den ädle, älskade
brodern, så mängas glädje och stöd, hennes allt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
