Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såg du den ej i norrskenets krona? Känner du
den ej i hvad som föregår i denna stund
emel-lan dig och mig. i det förhållande som denna
stund fullbordat och som evigheten ej skall
upplösa! Nej, nej Lagertha, din nornabild skall tala
om fullbordan, fulländning i Sjelfva döden, och i
trots af den! Den skall prisa andens seger öfver
all svaghet och all död! derföre följer den ju på
kampens norna. Gå älskade Lagertha, fullborda
ditt verk! Hvad jag begär, det begär också
skan-dinavians ande, det fordrar din egen ande af dig.
Fullborda! kom sedan och låt mig få glädja mig
med dig! Låt oss få glädjas öfver ditt verk
tillsammans! ...
Det är stunder i lifvet då menniskan förmår
mycket öfver sin medvarelse. De äro
ingifvel-sens stunder då hon uttalar hvad ingen lärdom,
ingen vettenskap eller konst blett en gudomlig
känslas eld kan ingifva henne. Och som "eld
tänder eld”, så meddelar sig hennes känsla,
hennes kraft till den andras bröst. Och det
uppstår en sjelfständig låga.
Så med Lagertha. Ömhet, öfverraskning,
beundran uppväckte hennes domnade lifsandar;
de tankar Augustin yttrade, voro syskon till
hennes egna. De stodo upp ur sin graf.
Och hon gick hem, lifvad af en förnyad
vilja, och fullbordade på några timmar den
uppgift, som hon under år fåfängt försökt att lösa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
