Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna afton var han mer än vanligt
fördjupad i frågan öfver sammanhanget emellan
an-deverlden och denna.
Augustin sade:
»Hvad som synes mig besynnerligt, och
nästan sorgligt, är att bland mängden af
berättelser från alla tider, och alla länder, om
andesyner och dylika uppenbarelser, så ytterst få ha
en högre, rätt andlig karakter. Mängden äro
obetydliga, otrefliga, eller ock stå de i
gemenskap med mord- och hämndgerningar.»
»Ja, jag må säga,» utropade leende den lilla
doktorn, i det han ref sig i håret, »att mängden
af andar som gå igen, äro just ena fnaskiga
andar, just ett packaktigt slägte, som icke har hem
hvarken i himmel eller helvete. Och det är
visst bedröfligt — såvida det icke är just
tvärtom! — Det är kanske en mycket förträfflig och
upplyftande lära man kan hemta deraf, den
nemligen: att man skall akta sig att bli en fnask,
eller task medan man går här på jorden, ty
eljest får man gå igen som en sådan efter döden;
och att de goda och saliga andarna komma i en
för hög region för att känna någon dragning till
jordekretsen; och jftt de ha öfver sina älskade
efterlefvandes öden ett ljus som upphäfver
be-hofvet af en omedelbar gemenskap med dem.
Ty, att de i alla fall verka för dem, och
andligen inverka på dem, det är utom allt tvifvel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
