Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka större delen menniskor skulle höra min
historia. Den har varit och den är min lefnads
högsta skatt, och högsta glädje, och ingen
menniska kan borttaga från mig denna, men jag
skulle känna som en profanation att yppa denna
min själs helgedom för en ovärdig. Och
derföre... men, ännu en gång, min tvekan bör ej
gälla er.»
Och med en sakta nästan dof röst berättade
nu Uno följande:")
»Ni vet alla hur det var mig till mods
efter Engels död. Ni vet åtminstone att jag var
såsom död för lifvet och all glädje på jorden.
Min inre osalighet kan jag icke beskrifva. En
enda fix, ohygglig tanke hade bemäktigat sig
min själ och plågade den natt och dag, som en
helvetes ande. Min hustru hade dödt, dödt
olycklig genom mitt förvållande. Och nu voro vi
skiljda för alltid. Hela verlden var mig en mörk
graf, der döden åt sina olyckliga offer, och
öfver och utom den såg jag intet, blott ett
ohyggligt tomrum, ett oändligt svalg, der det eviga
intet idislade sig sjelf... men nej! jag kan ej ännu
*) Att denna berättelse, samt händelsen som föranledde
den, har till grund ett verkligt faktum, är orsaken
hvarföre den blifvit upptagen i dessa blad. Vi se
Intet skäl att ur hvardagslifvets skildring utesluta
n&gra af de phenomener som der förekomma, om de
ftn skulle förekomma der undantagsvis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
