Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hängt med kransar af löf oeh blommor. För
hvilket brudpar? Det få vi snart se.
Solen sänkte sig till nedgången, då en glad,
och högtidlig brudmarsch lät höra sig, och man
såg en brudskara sakta komma framtågande på
blomsterströdd väg mot ett altar upprest i den
fria luften, under höga träd genom hvars gröqa,
rörliga arkader den blåa himlen blickar fram.
Detta altare under fri himmel var d:r Lunds
egen anstalt. »Ty», sade han, »kyrkan är nog,
bra, den af menniskohänder gjorda till Guds ära,,
men bättre är den han sjelf gjort, med den der
stora domen, der solar och stjernor och alla
eng-lar se ned på oas!»
Och alla tyckte som han, och då det föll
sig så väl att inga afundsamma jordtöcken skymde
-den stora, klara domen, blef det som han och
alla ville. Vigseln skulle ske i den fria luften ^
under det höga himlahvalfvet.
D:r Lund stod nu sjelf för altaret med
kyr-koboken i sin hand, med de silfverhvita lockarne
darrande i aftonvinden, och det varma ögat, det
välvilliga, uttrycksfulla ansigtet vändt tiJl den
ankommande skaran. Här gingo nu efter hvar* .
andra, ifvar med ”liten Karin”, och Stolt med
Hanna. Efter tåget brudtärnor och svenner,
släg-tingar och vänner.
Och här, omgifven af älskande och
välvil-jande menniskor, smekta af en vind så ljuf att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
