Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den liknade flägten af en högre kärlek,
vigdes de tvä brudparen samman till den
gudomliga förening , som den svenska brudvigseln med
gudavigda ord uttalar. Och öfver den jordiska
gröna, af hviftande löf väfda pellen hvälfde sig
himlens eviga blå och tycktes nedblicka
välsignelse.
Efter detta teg presten en stund, i det han
tycktes samla sig. Derpå upplyfte han sina
sammanknäppta händer, sina tårfyllda, strålande ögon,
oeh upphof inför församlingen sin röst till ett
nytt tal. Och talet blef tacksägelse.
En vän och lärjunge af Pestalozzi har
berättat mig att han, vid sina fria föredrag,
alltid tog ett ämne frän dagen, eller tillfallet vid
hvilket han knöt sitt tal om de eviga sanningar
ban ville förkunna. Detta gjorde honom sjfelf
varm och värmde äfvensä hans åhörare. Deraf
det intryck han gjorde, den makt ban fick ölVer
fihörarnes hjertan.
Så gjorde äfven den gamle varmhjertade
läraren här. Han talade om festens’ anledning,
den älskade, räddade brodern, om de älskande
hjertan, som här i himlens namn blifvit förenade,
om den-medborgerliga anläggning som nu
uppstod för allas blickar full af goda löften, sjelf ett
verk af goda och helgade viljof. Ocb nu
utbröt ban i brinnande tacksägelser för jordens
håfvor, för himmelens, för alla goda tankar, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
