Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säga der de i sina dirnhvita slöjor vandra vid
sina männers sida, arm i arm, i de stillaste
gån-garne. Skada att de hviska så sakta, de
älskande, att jag icke kan höra dem. Kanske
också säga de ingenting med läpparna. Kanske
är det dem nog, att med fulla, varma hjertån
vandra hand i hand, sida vid sida, i den ljusa,
sköna natten, och tigande tala med blickar, med
detta outsägliga språk, som älskande menniskor
känna, som de så väl förstå. Tyst! låt oss ieke
störa dem, de lyckliga. En stunds ren fullhet
på jorden är helig!
Låt oss hellre följa denna ensamma, hvars
gestalt är så ädel, hvars gång är så behaglig,
ehuru den är långsam, och liksom tankfull. Hon
aflägsnar sig från de lyckliga, hon skiljer sig också
från de pratande, skrattande i sällskapet, och
söker de ensliga, dunkla trakterna, granarnas
region i parken, der allt är tystare och dystrare.
Det är Gerda. Hon tänker på Sigurd. Hon
är ensam, och känner sig mycket så denna
afton, ty alla synes lyckliga; Ifvar tänker blott
på sin unga hustru, ingen här behöfver Gerda.
Och den som behöfver henne är ej här. Sigurd
och hon ha skiljts åt, icke vänner. Det hade
inträffat emellan dem en händelse, .som var att
vänta i deras förhållande. Den i hans hjerta
aldrig slocknade, dunkla elden för henne hade
brutit fram, och hon — hade tillbakavisat den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
