Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tacksZgbukns fest. 223
och dermed särat honom. Stolt men ej hård
drog han sig tillbaka ioom sig. Men hon var
bärd och — tlydde. Ja då, för ett par dagar
sedan, — och hon har ej sett honom sedan dess.
Men nu gör det henne ondt. Hon ångrar sin
hårdhet; hon sörjer öfver honom. Och hellre,
tusen gånger hellre, än att vara här, bland dessa
glädjeeldar, bland dessa festligheter, ville hon
vara hos den ensamme, dystre mannen, som uti
mörkret sitter, ville göra hans rum ljust, hans
själ lugn och glad. Men hon är nu långt ifrån
honom; han, kanske ännu längre från henne, ty
bans själ har blifvit aflägsnad, förbittrad. — Och
Gerda söker skuggorna medan solar och stjernor
stiga upp från Dunderberget.
Men Gerda går icke ensam i granskogens
skuggor. En manlig gestalt har der ett par
gånger gått om henne, vändt åter om och gått emot
henne, såsom ville han söka igenkänna henne.
Men Gerda har vikit undan; och hemsk till slut
för den okända, i sin kappa djupt insvepta
mannen, i de ödsliga gångarne, beslöt hon att vända
om och uppsöka sällskapet. #
Hon vände om, men se! då stod den okände
åter framför henne. Gerda stadnade. I denna
stund uppsteg från Dunderberget en stor blåhvit,
bengalisk eld, som upplyste med klart sken
äfven denna skuggiga trakt. Och i detta sken
kände Gerda och Sigurd igen hvarandra. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
