Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stodo der eå bleka i det Wåaktiga skenet att de
sågo ut som vålnader. Det var med en smärt»
sam glädje de kände igen hvarandra. De syntes
hvarandra nästan som uppståndna döda i
skuggornas land.
Gerda var den första att tala. Det qvinliga
hjertats källsprång vållade det.
»O Sigurd! Är det du?» sade hon, och log
strålande fastän ögonen fylldes af tårar.
»Jag sökte dig!» svarade han. »Jag har sökt
»dig länge. Och nu har jag funnit dig!»...
Men han såg ej glad ut.
»Tack!» sade hon och räckte honom handen.
Han gaf henne ej sin. Han såg på henne
stilla och dystert. De tego åter, och sågo på
hvarandra i det hvita, flammande skenet.
»Du är blek, Gerda!»... sade han ändtligen»
och rösten var så mild som ett barns.
»Är jag? — Det är väl af den hvita elden.
Och–jag har tänkt på dig. Men du är
äfven blek Sigurd!»...
j?Jag har kommit för att säga dig •— —
farväl!»...
»Farväl ? Du vill.»...
»Jag vill resa i morgon, — tidigt, till min
hemort åter.» —
»Men du är icke ännu fullt frisk! Det kan
skada dig att nu tvärt afbryta din»...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
