Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket att förlåta hvarandra, som behöfde
myc-ket Ä Iska t...
Sigurd uppreste sig. först ur den djupa
omfamningen i det han sade: »tack för denna stund!..
Det skall bii mig mindre bittert nu. För sista
gången — Gerda, en kyss!... O att vi måste
skiljas!»...
»Och hvarföre måste vi?!»...
»För det jag älskar dig för mycket!»
utbrast Sigurd med passion — »för det att jag ej
kan, ej vill lefva nära dig om jag ej får trycka
dig till mitt bröst på jordiskt och på himmelskt
vis, får kalla dig min, i menniskors och englars
mening; för det att du fruktar mig... O! vore
icke detta så kunde jag våga säga till dig: glöm
det Jörflutna... Det finnes ju grafvar för det
andeligt döda, förmultnade!... De finnas i
kärlekens afgrunder!... Låt manlig kärlek försona
hvad manligt öfvermod bröt. O Gerda \ O min
brud! Gif dig åt mig som min maka. Låt mig
lära dig att bandet som du fruktar kan blifva en
bögre frihets vinge. Låt mig, o! låt mig
älska dig som jag nu kan, nu vill det; och frukta
intet!... Svärdet som förr låg emellan oss är
ju brutet. Sjelf har du knutit nya band. Men
de böra ej brytas. Låt oss ej upplösa, låt
oss fullkomna!... O min älskade! förtro dig
till fullkomnaren, — han hvars hand fört oss
tillsammans i denna stund, han som i den dju-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
