Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
paste förening; nedlade medlet till högsta frihet och
högsta lycka!... Eller ar du för stolt att gifva
mig medel att försona.. upprätta?... O var icke
det!... Var ädel Gerda såsom du alltid varit. Tag
handen 90m var död och som du gjort lefvande och
låt mig föra dig till dina bröder och systrar och
bedja dem att i sitt förbund upptaga din make 1...
Gerda... älskade!... Är du ännu rädd för mig?l»...
»Då fick frosten lif af värman;» heter det
i den gamla nordiska skapelsesången. Och så
skedde äfven här.
Gerda var ingen kall natur. Det vete vi alla
väl, vi som känna henne. Men något var som
hade frusit till och stelnat inom henne af Sigurds
fordna behandling, och något var som töade upp
och fick nytt lif af den sköna eld som nu
ge-nomglödgade hans väsen och gjöt sig i hennes.
Om hon nu tänkte mycket på sin egen lycka,
egen till fredstä 11 el se det vet jag icke, men det
— tror jag icke, tror icke att hon tänkte
stort på sig sjelf alls i denna stund; men hon
tänkte nog och kände någonting stort och
gudomligt i det hon nu räckte Sigurd sin hand och
sade Öppet och ömt:
»Nej Sigurd! jag är icke mera rädd för dig!
Blifve det så som du vill!»
Och hon tog hans hand »den som var dod
och som hon gjort lefvande» och slöt den trofast
i sin. Och sköna stodo man ochqvinna der, icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
