Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ock det är?» sade hon, i det hon äfvenså
såg (>å hönotiu
»Att tara viss på att äfven du känner dig
fullt lycklig och röjd. Jag har ofta önskat att
fråga dig derom, men jag har tvekat... fruktat!
Dock nu, Hedvig, måste jag yeta det. Säg mig,
Hedvig, denna dih’ungdoms älskade, denna
Lu-dovico... ser do honom utan plåga, utan all
saknad, nu förenad med en annan?»
*Var det ej annat? Ol så var då lycklig
min Augustin!» utropade leende Hedvig. »Ja,
Auguåtin, jag kan med sanning säga att jag nfa
mera ser honom utan en halfdragen önskan att
det tore »nnorlunda. Tvertom. Jag är glad och
tacksam för att det är som det är, för att
Ludovico är lycklig med en älskvärd hustru, och att
jag är ifrån all’ frestelse, alla qval, som skulle
ha uppstått om han återkommit ogift, och med
samma känslor för mig som förr. Ser du,
Augustin, tanken på dig, glädjen i dig har så helt
och håttet uppslukat alla andra känslor, utom
dem jag har gemensamt med dig för Ludovico,
för vår lilla oeh vår stora syskonkrets. Jag vill
nu, Önskar ingenting högré, än ett lif vid din
sida, såsom hittills, såsom nu!»
»Nå Gud ske lof!» utropade Augustin, och
slöt systern till sitt hjerta, i sitt hjertas fullhet.
Då mötas våra önskningar på det allra
lyckligaste sätt i verlden. Hvad det är roligt, min söta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
