Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/
Hedvig, att du kan. så hålla af mig. Jag’ kan
just hålla af mig sjelf derför. Hedvig! äfven
emellan: oss har föregått en fullbordan!... ser
du stje^nbilden der uppe öfver oss ? Det är
”syskonens hus”, Det är Urillmgarne, som hvilande
i hvarandras armar, stilla genomfara rymden,
med sina sköna duhbelstjernori Sagan säger, att
den ena af syskonen delade med den andra sin
odödliga ande; så upptogo’ gndarne båda. Det är
vår stjernbild, Hedvig! Jag minnes en afton —
längesen — då vi sågo den äfvensom nu öfver oss.
Men då voro vi sorgsna, ovissa öfver oss Sjelfva,
öfver framtiden; och nu! . . . nu tycker jag vi
äro så vissa, och ljusa som himlabarnen deruppel
och äfvenså förenade!»....
Hedvig hade stilla lutat sitt hufvud till
broderns axel, under det’han talade, och ban
hade lagt sin arm omkring henne. Hon sade
intet, men pä hennes rena panna, i hennes klara
blick låg himmelsk frid, och fullhet.
Från fönstret der de stodo, hade: man fri’
utsigt öfver kullarne der arbetarenas hyddor
uppreste sig.. Fullmånans ljus flödade öfver- dem.
Höjderna glänste. Och mild var ännu luften
som en sommarnatts, och syrsorna sjöngo- i det
daggiga gräset.
Augustins bliGk hvilade på de uppstigande
boningarne; innerligare slöt han till sig den
älskade systern, i det han. sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
