Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne Jarl Herkules, i det han upplyfte henne,
»hans födelsedag i högsta, bästa mening. Hans
sista bön är nu uppfylld. Han skall välsigna oss
ifrän, sin himmel, och vt skota glädja honom
genom vårt jordiska lif]...»
Geaeral Herkules blef begrafven enligt sin
föreskrift I sin likkista låg han på friskt,
doftande granris, händerna sammanknäppta såsom
till bön. Frisk och grön hvilade lagerkransen
öfver hans fria panna. Han var vacker ännu i
döden. Gamla soldater, stackars Stolt bland dessa,
buro honom till grafven. Och kring grafven stod
en stor familj af syskon, och kring dem en skara
af folk ur handtverksrklassen, männer och
qvin-nor med sina barn. Och den barnlösa gubben
sörjdes och saknades som en fader.
Ingen sörjer ech saknar honom ändå som
Göthilda. Allt som han hade kärast tog hon
under sin uppsyn och vård, hans häst, hans
hundar, haos käpp, bans gamla bibel, hans
krigsminnen och ”thorsbammaren”. Hur gerna
under förtroliga stunder med syskonen, talar hon
ej om honom och upplivar minnet af hans
egenheter, och af äfventyren inom hemmet, då han
var med. Hennes man har i honom en svåe
rival, och får allt emellanåt höra:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
