Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Du är rätt hygglig, oeh jag tycker rätt
mycket om dig; men så hygglig som morbror
Herkules blir du aldrig!»
Göthilda sjelf blef aldrig så fullkomligt hygglig
eller dygdig som hennes namn fordrade, blef
aldrig någon typ af ”qvinnan i sinfullkomlighet”.
Men hon blef med alla sina ofullkomligheter,
sina tragiska och komiska utfall och infall, en
ganska bra, redbar, hjertlig, och rolig menniska,
och på det hela en stor favorit i samfundet både,
af menniskor och kreatur.
Hon blef fullkomligt försonad med sitt öde,
ehuru hennes man fortfar att förarga henne
emellanåt, då hon vill göra sig litet präktig, med att
kamma sin hårlugg ner i ansigtet och se usel ut.
Tillfällen att ”uppoffra sig” fick hon icke vidare.
Hvad skola vi vidare förtälja om nybyggets
och nybyggarenas öden?
Vi hänvisa till den kloka sierskans spådom
derom. Ty, — märkvärdigt att säga, — de
rättade sig verkeligen efter denna, åtminstone i det
närmaste.
Hvad hon glömde tillägga, tillägga vi nu
här om Lovisa och Eli.
Eli blef en utmärkt konstnär, intagande af
natur och sanning; reste aldrig till Rom men
vann pris i Rom, som det nordiska lifvets
sannaste målare. Lovisa hushållade för honom, var
lycklig åt hans och åt sin kära liten Karins lycka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
