Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
nemskuet. «Å nei! Ingen av dere her skal holde
mig for narr,» mumlet han for sig selv.
Jukes tenkte hurtig at denne annenstyrmann var
et ekkelt lite kryp, og 1 sitt hjerte ønsket han at
den arme Jack Allan aldri hadde latt sig smadre
i kullekteren. Det evige mørket for baugen av
skibet var som den natten en ser gjennem jordens
stjernelyse natt — uendelighetens natt, stjerneløs,
hinsides det skapte univers, åpenbart i sin for-
ferdelige stillhet gjennem en lav kløft i den glit-
rende sfæren hvis kjerne er jorden.
« — Hvad vi enn har 1 vente,» sa Jukes, «så
damper vi rett inn i det.»
«De sa det,» fortet annenstyrmann sig, stadig med
ryggen til Jukes. «De sa det, husk det, ikke jeg.»
«Å, ryk og reis,» sa Jukes fra leveren, og den
andre gav et triumferende lite frus.
«De sa det,» gjentok han.
«Ja, hvad så >»
«Jeg kjenner bra folk som har fått trubbel med
skipperne sine for mindre enn dét,» svarte annen-
styrmann febrilsk. «Å, nei! De lurer ikke mig.»
«De må være helvedes redd for å blotte Dem,
De,» sa Jukes, sinna over slik tåpelighet. «Jeg er
ikke redd for å si hvad jeg mener.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
